Kan jag fatta det?
Publicerat den

Jag vet inte om jag verkligen hajat det här. För ett år sedan trodde jag nog aldrig att jag skulle få för mig att sätta den här drömmen i verklighet. Jag kan inte fatta det, fortfarande kan.jag.inte.fatta.det.
I Augusti beger jag mig av mot det förtrollande landet. Där alla dina drömmar ska slå in. Där du ska få klyschiga romanser och skrika dig hes under a football game. Där prom är den viktigaste händelsen på året och där de har en riktigt sugig nyår såvida du inte bor i någon kul huvudstad.
Hur kommer det förresten att gå, kommer jag att klara av att för det första BO hos en helt okänd familj. Behöva anpassa mig helt och hållet till nya regler och bli avdumpad av den gula skolbussen på en skola där jag inte känner en själ och sen prata ett språk som inte är mitt modersmål.
Vad har jag gett mig in på? 
Lika ofta som jag ställer mig frågan "vad har jag gett mig in på" ställer jag mig frågan "varför skulle jag inte ta chansen när jag har den". Hur häftigt är det inte att få prova på att bo i ett annat land? Klart att det kommer att vara fruktansvärt enormt ofattbart ensamt emellanåt men sen, tänk alla underbara ögonblick jag kommer att få uppleva också.
Man kan ju tycka att jag är konstig som väljer bort att ta studenten med min klass men helt ärligt, jag tycker om min klass väldigt mycket men jag kan räkna på min hand vilka jag fortfarande kommer att ha kontakt med efter gymnasiet om jag hade tagit studenten med dem. Samma är det nu, jag vet vilka människor jag kommer att umgås med och ha som mina vänner resten av livet och vilka jag inte kommer att ha. Varför skulle mina äkta vänner hindra mig från att göra ett sådant här val om de nu verkligen är mina vänner? Vi har hela livet på oss att umgås tillsammans, jag ska bara vara borta i tio månader, sedan kan jag krama dem och skratta med dem igen hur mycket jag vill. Kanske väljer dem att resa Asien runt, besöka Australiens fantastiska klimat eller även dem besöka det förtrollande landet USA medan jag går klart trean här hemma, men det kommer att bli bra ändå.
Vad är det värsta med att åka iväg egentligen? Jag tror att det blir att klara sig utan sin familj först och främst, att lära sig själv ta ansvar för allting och lösa problem utan mammas hjälp. Undrar hur det ska gå då jag inte ens vågar knacka på hos grannen som har hittat min cykelnyckel jag tappat...
Fast det här med att bo hos en helt okänd familj och inte känna en själ där jag befinner mig kommer nog också vara svårt. Jag vet att jag klarar det. Jag kommer och jag SKA klara det.
Nu är det bara den eviga väntan på att dels få besked om var och hos vem jag ska bo hos och slutligen tills jag får åka iväg.
Soliga Cali, stekheta Texas, vackra Wyoming, svinkalla Alaska eller häftiga New Jersey, vad blir det?
Det återstår att se.
Kan jag fatta det?


Jag visste inte vilken töntig utbytesstudentbild jag skulle välja.
 






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo