Resa
Publicerat den

Jag ska ut och resa imorgon och kom på att jag borde göra en lista bara för att visa vad jag gilla att ha med mig. I handbagaget då såklart.
 
1. Jag måste ha nya eller åtminstone bra hörlurar, så att det är riktig bas i dem. Hatar dåliga hörlurar och fattar aldrig hur folk kan få för sig att köpa ett par för 100kr. Bättre att köpa ordentligt kvalle och spara till det.
 
2. Min iPad. Vill alltid sitta med min iPad på flygplatsen och bläddra lite när jag har tråkigt. Förhoppningsvis och oftast så finns det alltid uppkoppling på flygplatser/ tågstationer som man kan snylta på. 
 
3. Papper och penna. Gillar att skriva ner idéer eller tankar jag kommer på. Mycket mer behaglig än att skriva sånt på ipaden eller datorn.
 
4. Helst en bok, eller två, eller typ tre...Vet inte hur många gånger jag fått övervikt på grund av att jag haft för många böcker i min väska Haha.
 
Såklart min mobil och laddare men det tar jag som en självklarhet.
Nu när jag väl sitter och packar för bara en femdagars resa och som vanligt packat för mycket börjar jag tänka, hur  ska jag få plats med hela mitt liv i en ligen resväska till USA?
 
Cheers
 



Pappersjobb
Publicerat den

Helt allvarligt, varför är det så fruktansvärt många papper som ska fyllas i när man ska vara utbytesstudent? Liksom hallå, vad ska ni med mina betyg från höstterminen i åttan?
Så tips till er som funderar på att bli utbytesstudenter, börja processen i tid, jag börjar bli lite orolig för att hinna allt och jag vill samtidigt hinna få det inlämnat så snart som möjligt så att många olika familjer kan se ifall de vill ha mig som utbytesstudent. Ju tidigare man gör det, oftast är det större chans att man hamnar med en familj som passar en bättre då för att man matchar bra med dem.
Just nu kan man säga att jag är lite stressad över allt som ska göras. Samtidigt som jag ska fylla i alla utbytespapper ska man fortfarande hålla koll på det vanliga plugget i skolan...
Ni som varit utbytes, hade ni samma problem som jag eller är jag bara lat haha?
Jag har snackat och läst hur många bloggar som helst från folk som varit iväg men det verkar som om allas olika resor skiljer sig åt väldigt mycket. Innan hypade jag väldigt mycket över hela den här USA grejen men nu försöker jag att inte tänka så mycket på det för det går för mycket energi åt det...haha.
Vissa dagar är jag aspepp på att jag ska iväg men vissa grejer får en bara att bli ledsen och nervös. Det som är värst är ju att vara iväg från min familj men även att inte få gå ut trean med mina vänner i gymnasiet. Fast sen tänker jag också, jag hade ändå åkt utomlands året efter gymnasiet så det med mina föräldrar måste jag lära mig förr eller senare och det med mina vänner, visst det är väldigt synd men förhoppningsvis kan alla dem komma på min student sen istället!

Nu ska jag dra till biblioteket för att skriva ut alla papper som ska fyllas i och skannas in. (Trodde knappt att man använde en skanner längre...)
 
 



Kan jag fatta det?
Publicerat den

Jag vet inte om jag verkligen hajat det här. För ett år sedan trodde jag nog aldrig att jag skulle få för mig att sätta den här drömmen i verklighet. Jag kan inte fatta det, fortfarande kan.jag.inte.fatta.det.
I Augusti beger jag mig av mot det förtrollande landet. Där alla dina drömmar ska slå in. Där du ska få klyschiga romanser och skrika dig hes under a football game. Där prom är den viktigaste händelsen på året och där de har en riktigt sugig nyår såvida du inte bor i någon kul huvudstad.
Hur kommer det förresten att gå, kommer jag att klara av att för det första BO hos en helt okänd familj. Behöva anpassa mig helt och hållet till nya regler och bli avdumpad av den gula skolbussen på en skola där jag inte känner en själ och sen prata ett språk som inte är mitt modersmål.
Vad har jag gett mig in på? 
Lika ofta som jag ställer mig frågan "vad har jag gett mig in på" ställer jag mig frågan "varför skulle jag inte ta chansen när jag har den". Hur häftigt är det inte att få prova på att bo i ett annat land? Klart att det kommer att vara fruktansvärt enormt ofattbart ensamt emellanåt men sen, tänk alla underbara ögonblick jag kommer att få uppleva också.
Man kan ju tycka att jag är konstig som väljer bort att ta studenten med min klass men helt ärligt, jag tycker om min klass väldigt mycket men jag kan räkna på min hand vilka jag fortfarande kommer att ha kontakt med efter gymnasiet om jag hade tagit studenten med dem. Samma är det nu, jag vet vilka människor jag kommer att umgås med och ha som mina vänner resten av livet och vilka jag inte kommer att ha. Varför skulle mina äkta vänner hindra mig från att göra ett sådant här val om de nu verkligen är mina vänner? Vi har hela livet på oss att umgås tillsammans, jag ska bara vara borta i tio månader, sedan kan jag krama dem och skratta med dem igen hur mycket jag vill. Kanske väljer dem att resa Asien runt, besöka Australiens fantastiska klimat eller även dem besöka det förtrollande landet USA medan jag går klart trean här hemma, men det kommer att bli bra ändå.
Vad är det värsta med att åka iväg egentligen? Jag tror att det blir att klara sig utan sin familj först och främst, att lära sig själv ta ansvar för allting och lösa problem utan mammas hjälp. Undrar hur det ska gå då jag inte ens vågar knacka på hos grannen som har hittat min cykelnyckel jag tappat...
Fast det här med att bo hos en helt okänd familj och inte känna en själ där jag befinner mig kommer nog också vara svårt. Jag vet att jag klarar det. Jag kommer och jag SKA klara det.
Nu är det bara den eviga väntan på att dels få besked om var och hos vem jag ska bo hos och slutligen tills jag får åka iväg.
Soliga Cali, stekheta Texas, vackra Wyoming, svinkalla Alaska eller häftiga New Jersey, vad blir det?
Det återstår att se.
Kan jag fatta det?


Jag visste inte vilken töntig utbytesstudentbild jag skulle välja.